måndag 31 maj 2010

SWEDISH TAX POLICY: RECENT TRENDS AND FUTURE CHALLENGES

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har låtit den danske ekonomen Peter Birch Sörensen studera effekterna av vårt skattesystem på samhällsekonomin. Resultatet presenterades i dag den 31 maj i en rapport med rubricerade titel och diskuterades på ett seminarium på Rosenbad i Stockholm. Rapporten prisades av samtliga deltagande, vilket kan ses och höras här. Här är därför inte platsen för ytterligare kommentarer utom i ett avseende.

I fråga om företagsbeskattningen konstaterar PBS att bolagsskatten är en av de mest skadliga skatterna och att den föranleder snedvridningar (dead weight losses) a) på grund av val av företagsform, b) på grund av finansieringsform (lån/eget kapital) och c) i fråga om tillgångsslag beroende på avskrivnings- och avdragsregler för olika slags anskaffningar. Vidare fungerar en bolagsskatt på normalavkastning som en kombinerad löneinkomstskatt och skatt på kapitalinsatser. På grund härav är en skatt på normalavkastning mer snedvridande än en skatt på arbetsinkomster.

PBS beräknar att den kombinerade dödviktsförlusten på grund av bolagsskattens snedvridande effekter på valet av företagsform och finansieringsform kan uppgå till 32 miljarder kr. i 2008 års priser - en, som han säger, enorm snedvridning i förhållande till bolagsskatteintäkterna som för det året var 83 miljarder kr.

PBS beräknar att självfinansieringsgraden av en skattesänkning är 16 procent i fråga om konsumtionsskatter, 24 procent för skatter på arbetsinkomster, 30 procent på företagsvinster och 36 procent på kapitalinkomster.

PBS förslag att komma till rätta med problemen för företagsbeskattningen är att medge avdrag för normalavkastning på eget kapital. Han föreslår därtill att skattesatsen sänks till 25 procent, bl.a. därför att han föreslår den skattesatsen generellt på kapitalinkomster. Slutligen rekommenderar han förbättrade förlustutjämningsregler så att underskott kan utnyttjas mot betalningar av sociala avgifter, källskatter och moms.

Den s.k. statiska inkomsteffekten av detta, dvs. förändring (i det här fallet minskning) av skatteintäkterna under förutsättning att företagen inte ändrar sitt beteende på grund av regeländringarna, uppskattas till 13 miljarder kr. De långsiktiga konsekvenserna, som beror på effektivitetseffekter (dvs beräknad produktivitetsökning multiplicerat med skattesatsen 25 procent), innebär en total minskning av intäkter från bolagsbeskattningen på endast 2 - 3 miljarder kr.

Sixten Korkman informerade om pågående skattereformplaner i Finland och framhöll att de (liksom OECD) anser att bolagsskatten är den skatt som ställer till mest problem. Den drabbar investeringar, den kan leda till att huvudkontor flyttar ur landet osv. Funderingar finns att sänka skattesatsen från dagens 26 procent till 22 procent.

Om dagens bolagsskattesystem, som ger en bolagskatteinkomst på ca 80 miljarder kr, leder till effektivitetsförluster på på 30 miljarder kr, och om en sänkning av skattesatsen från dagens 26,3 procent till 25 procent kombinerat med avdrag för normalavkastning på eget kapital knappast leder till märkbar reduktion av bolagsskatteinkomstern, kan man fråga sig varför vi alls ska ha en bolagsskatt.

Jag ställde den frågan till PBS vid seminariet (se 2.39.00 på tidsaxeln). PBS anförde två skäl (2.51.20 på tidsaxeln). För det första var snedvridningseffekten inte lika svår för vinster över normal vinstnivå; för det andra kunde han se bolagsskatten som ett skydd mot att beskattningen av arbetsinkomster skjuts på framtiden.

Härom är att säga att det inte kan vara något bra skäl att beskatta övernormala vinster bara för att en sådan skatt inte är lika snedvridande som en bolagsskatt på normala inkomster. Det är illa nog att den är skadlig och snedvridande. Att skatten är ett skydd mot uppskov av beskattning individbeskattning är också ett dåligt skäl. Så länge vinsterna är inlåsta i bolaget och oåtkomliga för privat konsumtion, gör de nytta för företaget och ökar företagets möjligheter att generera vinster och välfärd. Bolagsskatten är inte en definitiv skatt utan bara en förtida skatt som om det inte tas ut resulterar i en framtida bas för beskattning av ökade lönebetalningar och/eller utdelningar.

Per Gudmundson (SVD), bolagsskatten är faktiskt värre än värnskatten.

PBS analys avser skatternas samhällsekonomiska effekter. Han har inte beaktat juridiska och praktiska problem. De är extremt omfattande och utgör t.o.m. en rättssäkerhetsrisk.

PBSs rapport kommenteras den 13 juni i SvD. Typiskt nog kommenteras inte PBSs förslag -tillika det mest radikala - att ge företagen avdrag för normalavkastningen på eget kapital. Typiskt - därför att inga kommentatorer begriper innebörden. Bolagsbeskattningen är ett intresseområde endast för specialister inom redovisning, bolagsrätt, företagsekonomi, skattejuridik och - inte minst - den specialitet inom nationalekonomin som tror sig kunna förklara bolagsbeskattningens betydelse för investeringar, finansieringsstrategier mm. Var och en är besatt av betydelsen av den specialitet han representerar. Ingen vill eller kan ifrågasätta bolagsbeskattningen.

onsdag 26 maj 2010

SVERIGES STÖRSTA SKATTEBETALARE - SMÅFÖRETAGEN STÅR FÖR VÄLFÄRDEN

Företagarna har lämnat en rapport med rubricerade säljande titel.

Vad säger rapporten? Tja, säg det.

Helt ostrukturerarde siffror. Bolagsskatt, sociala avgifter, källskatter på löner har summerats. Men inte - vilket även framhålls - energi- och fordonsskatter, moms mm.

Småföretag under 50 anställda har på detta sätt levererat in 231 mdr kr, medelstora företag (50 - 249 anställda) har levererat in 111 mdr kr (SME-företag totalt således 342 mdr kr). Företag med 250 - 499 anställda har levererat in 53 mdr kr och storföretag 198 mdr. Summa ca 590 mdr kr (som relateras till företagande) av totala skatter och avgifter till stat och kommuner på 1 500 mdr.

Är det orättvist att småföretagen levererar in mer skatter än de lite större företagen tillsammans och mer än storföretagen? Om man betänker att SME-företagen har 2,3 miljoner anställda, medelstora företag har 200 tusen och storföretagen 800 tusen är det väl inte så konstigt. Och är det en prestation att leverera in de anställdas skatter och sociala avgifter? Varför värderas i så fall inte prestationen att leverera in moms och energi- och fordonsskatter?

Småföretagen är ekonomins ryggrad sysselsättningsmässigt och vad gäller att skapa nya jobb, säger Företagarna i sin avslutande "analys". De är också hörnstenen vad gäller skattebetalningar. De små företagens betydelse kommer att öka än mer i takt med en allt snabbare strukturomvndling, påstås frankt. Ja, kanske det. Detta ställer hårdare krav på ett skattesystem och regelverk som passar småföretagen, sägs det. Ska någon annan än småföretagarna betala in de anställdas skatter och avgifter, menar föreningen? Man hänvisar till en tidigare rapport som avsågs visa att bolagsskatten är ofördelaktigare för småföretag än för de stora. Den rapporten var knappast övertygande.

I ett uttalande för Dagens Industri den 26 maj 2010 säger Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson att skattesystemet i Sverige främst är "konstruerat för att gynna de stora företagen med komplexa strukturer och där man kan placera verksamheten i olika lågskatteländer. Då har man också en väldigt låg skattenivå." Ja, om företaget är så stort att det är lämpligt att förlägga en del av verksamheten utomlands och det är lägre skatter där, är det väl klart att man får lägre skatt. Men det är väl inte något som småföretagen - som eftersom de är små inte har anledning eller möjlighet att etablera sig utomlands - ska kompenseras för? Däremot är det ett argument för att sänka bolagsskattesatsen i Sverige, så att svenska företag stannar kvar och utländska företag söker sig hit.

Och visst, företagsskattesystemet innehåller en mängd olika och komplicerade regler som framför allt används av storföretagen. Men de har inte tillkommit för att särskilt gynna storföretag på småföretags bekostnad. De har framtvingats därför att utan dem, skulle det ha uppstått orimliga beskattningseffekter som träffar företag för att de är stora, är organiserade i koncerner och andra komplicerade företagsstrukturer, mm. Sen är det så att ju fler regler, desto fler systembrott och regelofullkomligheter och därmed möjligheter till skattebesparande transaktioner och dispositioner, som säkert de stora företagen har större möjlighet att utnyttja än de små.

Det finns goda skäl att skapa ett gott företags- och företagarklimat. Den nu publicerade utredningen ger dock ingen kunskap om missförhållanden eller orättvisor. Ett sätt att förbättra företagsklimatet är förstås att avskaffa bolagsbeskattningen. Då blir inte småföretagen lidande av att de inte kan etablera sig utomlands i lågskatteländer eller på annat sätt förfördelas i förhållande till de större företagen. Vi slipper en massa skatteplanering och företagen kan ägna sig åt det de är bra på - att skapa välstånd och tillväxt genom vinstgivande verksamhet.

SKATTEREFORM HELT NÖDVÄNDIG

Svante Forsberg och Dan Brännström, orförande resp. generalsekreterare i FAR (Föreningen Auktoriserade Revisorer) kräver den 26 maj på SvD Brännpunkt en bred parlamentarisk översyn av skattesystemet.

De talar framför allt om företagsbeskattningen. De menar att skattesystemet ska vara tydligt enkelt och förutsägbart och underlätta för svenska företag att hävda sig internationellt. Skattesystemet ska stimulera företag att växa.

Ju fler särregler, desto högre samhällsekonomiska kostnader. Resurser som hade kunnat användas till att utveckla det egna företaget ägnas nu åt att göra anpassningar på grund av skattereglerna, säger de - med rätta. Det finns mycket att göra: underskottsavdragen i företagssektorn, kapitalbeskattningen, handelsbolagens skattestatus, regelverket kring fastigheter och bostäder. FAR föreslår att reglerna utformas så att de ligger nära reglerna för företagens redovisning. Därmed går de emot det förslag som Utredningen om sambandet mellan redovisning och beskattning, SOU 2008:8 lade fram. Ett förslag lika nödvändigt som omöjligt att genomföra.

Det enklaste och bästa är att avskaffa bolagsbeskattningen helt. Då slipper vi problemen. Då främjas företagens tillväxt. Då sänks risknivån och ökar företagens räntabilitet. Tänk efter. Varför beskattas vinsterna, själva tillväxten?

SKAPA EFTERFRÅGAN PÅ KAPITAL ÄR VIKTIGAST

Professorerna Pontus Braunerhjelm och Magnus Henrekson kritiserar i Dagens Industri den 26 maj med hänvisning till mottagaren av 2010 års Global Award för Entrepreneurship Research, Josh Lerner, politikers och andras förespråkande av riktade offentliga investeringar. Josh Lerner hävdar att politikernas uppgift är att säkerställa att spelreglerna, de institutionella ramvillkoren, främjar ett produktivt entreprenörskap och en sofistikerad riskkapitalbransch.

Det är efterfrågan på riskkapital snarare än utbudet som är den trånga sektorn. Finns det attraktiva företag och idéer att investera i finns ofta pengarna. Att via riskkapitalavdrag och andra riktade skatteincitament åstadkomma investeringar är betydligt svårare och ger inga effekter om det saknas efterfrågan. Risken är stor att det bara genererar en flora av fiffiga upplägg med huvudsyfte att reducera skatten.

Kunde inte ha sagt det bättre.

Reducera i stället bolagsskatten (avskaffa den helst helt) så sänks risknivån och ökar efterfrågan på kapital. Tänk efter. Varför beskattas företagsvinster?

tisdag 25 maj 2010

VINDKRAFTSEL

Riksdagsmannen Staffan Appelros och några alliansbröder och -systrar debatterar vindkraftskooperativen i DN den 25 maj. För en gångs skull påstås inte att vindkraftskooperativen skulle vara skattemässigt missgynnade. I stället är det hur gällande lag tillämpas, som debattörerna tar upp.

De anser att det marknadsvärde som Skatteverket tillämpar som jämförelse till det pris som delägarna får betala är för högt. Jag vet inte vilket beslut av Skatteverket som skribenterna avser. Såvitt jag vet har Skatteverket endast gjort ett principuttalande i ett ställningstagande den 19 juni 2008 (dnr 131 380744-08/111); däremot inte uttalat vad som utgör marknadsvärdet. Det finns också ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden från den 4 december 2009, men även det är bara ett principuttalnde. Elförsäljning till självkostnadspris från en kooperativ förening till dess medlemmar har, enligt beskedet, ansetts kunna medföra uttagsbeskattning om försäljningen skett till pris understigande marknadsvärdet. Vad marknadsvärdet ska vara har Skatterättsnämnden inte uttalat sig om. Förhandsbeskedet har överklagats till Regeringsrätten.

Det elpris som bör utgöra jämförelsetal är det normala pris som gäller för den marknad företaget riktar sig till. Om delägarna (föreningsmedlemmarna), som också är köpare, är hushåll, är det priset för hushållsel som bör vara normerande. Debattörernas jämförelser med elpriset för särskilt utvalda konsumenter (den elintensiva industrin) är däremot helt missvisande.

Sen tillkommer problemet att vindkraftsel är väsentligt dyrare att producera än konventionell el. Endast genom att vindkraftsföretagen gratis tilldelas utsläppsrättigheter som andra elproducenter tvingas köpa, kan försäljningspriserna hållas nere utan att vindkraftsföretagen gör förluster. Marknadspriset för vindkraftsel har därigenom kunnat hållas på en konstlat låg nivå. Utan den konstruktionen skulle några vindkraftsverk förmodligen inte kunnat byggas.

Om beskattning ska undvikas, krävs det lagstiftning med särskilt undantag för uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ. Det är det naturligtvis möjligt att göra, men det innebär att vindkraftskooperativ skulle beskattas lindrigare än annan verksamhet.

Appelros har motionerat i frågan och motionen har behandlats av Skatteutskottet i dag. Det verkar inte som Skatteutskottet har gått på Appelros argument. På sin hemsida skriver han att "utfallet [vid dagens behandling] inte var vad branschen kanske hade hoppats". Som argument för att marknadsvärdet av vind-elkraften skulle vara lägre säger han, att medlemmarna med sina insatser står för finansieringen vilket medför lägre driftskostnader för föreningen. Jag undrar hur många vindkraftskooperativ som säljer till underpris till köpare som inte bidragit med kapitaltillskott.

Appelros presenterar sig på sin hemsida som f.d. företagsledare i 15 år i ett dotterbolag till ett börsnoterat företag. Man kan undra om han tillät sig att bortse från kravet på avkastning av det egna kapitalet då också.


Beskattning av vinstgivande produktion är dock, som alla läsare av denna blogg förstår, idiotiskt och onödigt.

KRISTDEMOKRATISK EKONOMISK POLITIK

Mats Odell skriver i Dagens Industri den 25 maj tillsammans med några partivänner om den offensiva kristdemokratiska ekonomiska politik som en arbetsgrupp utarbetat inför valet. Bl.a. vill man införa ett entreprenörskonto av dansk modell. Alla ska ges möjlighet att spara upp till 100 000 kr skattefritt. Vad ordet skattefritt står för framgår dock inte - inte heller hittar man någon förklaring på KDs hemsida. Betyder det att man ska få avdrag för inbetalningar till kontot, är det en kraftig stimulans till företande, men betyder det bara att avkastningen är skattefri är den knappast effektivt. Pengarna ska vara låsta i fem år sägs det, men det kan väl rimligen inte avse kapital till en egen verksamhet utan bara inbetalningar till riskkapitalfonder som också verkar vara något som KD vurmar för. Vid uttag ska kapitalet belastas med kapitalskatt, så förmodligen avses med "skattefriheten" att insättning på kontot ger avdragsrätt från inkomst av t.ex. arbete.

Sen vill Odell & Co att förluster i företag ska få kvittas mot arbetsgivaravgifter. Skatt som skatt kan man tycka, och kan ett förlustavdrag inte utnyttjas i inkomstskattesystemet, är det väl en god idé att det får utnyttjas i avgiftssystemet, i vart fall till den del arbetsgivaravgifterna utgör skatt.

Men Mats, hur har du kunnat medverka till försämringen av underskottsavdragsreglerna? Det är nog det mest företagsfientliga den nuvarande regeringen gjort. Ta bort begränsningarna för förlustavdrag, inte bara dem du medverkade till, utan även dem som fanns tidigare. De är fullständigt oberättigade och frukten av en grumlig fiskal föreställning i Gunnar Strängs finansdepartement som tycks leva vidare 50 år senare!

I stället för att komplicera reglerna med riskkapitalkonton och riskkapitalfonder och annat för att underlätta risktagande, sänk risknivån generellt genom att ta bort bolagsskatten. Avkastningen på företagsinvesteringar ökar plötsligt med 35 procent och risktagandet minskar. Du har ju fått min och Erik Norrmans bok. Har du inte läst den?

måndag 24 maj 2010

SKATTMÄSTARE DAN STEN OLSSON

Dagens Industris rubriksättare vitsar (som vanligt) den 24 maj över att den lönsamma Stenakoncernen inte betalar någon skatt. Den har till och med negativ skatt med 400 miljoner under åren 2008 och 2009 på en vinst av 3,7 miljarder kronor. Själv har koncernchefen Dan Sten Olsson betalat 58,5 miljoner i skatt.

Det framställs som ett konststycke (trolleri) att skatten bara kan försvinna. Jag vill på intet sätt förringa den insats som företagets ekonomiavdelning och dess skattekonsulter gjort, men just i rederinäringen är möjligheterna till skatteplanering särskilt stora. Att få avdrag för avskrivning av hela produktionsapparaten (fartyget) på 3-4 år är få branscher förunnat, så det är väl nästan omöjligt att betala skatt om man kan plöja ner vinsterna i nya fartyg. Sådana är reglerna och det är meningen att det ska fungera så. Riskerna är förstås stora och risken för felinvesteringar större och mer ödesdigra än i ett verkstadsföretag, men går det åt pepparn blir det ju ingen skatt då heller.

Nu behöver ju de obefintliga skatterna inte vara definitiva. Det kan vara fråga om skatteuppskov. Någon gång ska skatten betalas - om inte framtida förluster är lika stora som återvinningarna av avskrivningarna. Och då blir det ingen skatt någonsin. Men det är väl helt i sin ordning: har företaget under sin hela livslängd inte gått med vinst, är det ju fullständigt orimligt att betala vinstskatt. Men det är något som normalt drabbar alla andra branscher än just rederinäringen, där avskrivningsreglerna slår extremt gynnsamt.

Nu finns det i rederibranschen även andra knep för att slippa skatt än överavskrivningar. Branschen är ju svår att komma åt genom sin extrema rörlighet. Ett fartyg hör ju "fysiskt" inte hemma någonstans. Det gör att normala regler för beskattning av "fasta driftställen" inte fungerar. Många länder har därför specialregler för beskattning av sjöfart. Det finns också komplicerade regler i överenskommelser mellan stater i skatteavtal om hur beskattningsrätten över sjöfartsnäringen ska fördelas. Och så finns det länder som inte beskattar sjöfart alls, men tar en lämplig avgift för att registrera fartyg.

Ju fler regler, desto större möjligheter att kryssa mellan reglerna och att spela ut dom mot varandra. Det är självklart att företaget ska hushålla med sina resurser och spara där det går att spara och inte dra på sig några kostnader som kan undvikas. Även - inom lagens ramar - skatter.

DI frågar företagets ekonomichef om inte företaget, som gör så stora vinster, även har ett ansvar för att betala skatt och därmed bidra till att upprätthålla samhällets service och infrastruktur. I den mån samhället tillhandahåller tjänster som är till direkt nytta för rederinäringen - hamnar mm - är det väl rimligt att rederierna betalar, annars skulle rederinäringen vara subventionerad och orsaka felallokering av knappa resurser. Men varför skulle samhället motverka en verksamhet, som tydligen har goda förutsättningar att bedrivas från vårt land och skapa arbetstillfällen och ekonomisk styrka, genom att ta ut en avgift (skatt) på effektivitet? Det egendomliga är att vi (och de flesta andra länder) gör det, och att det förefaller så naturligt att göra det att DI antyder att det är omoraliskt att inte betala skatt när man gjort vinster.

Genom att undvika att betala skatt (eller kanske bara lyckas skjuta upp betalningen) sägs Stena ha sparat 1,4 miljarder. Till den det inte har behövts för att konsolidera företaget har det kunnat delas ut och då beskattats - normalt med 30 procent. Så den uteblivna bolagsskatten har till stor del blivit extra skatt på aktieägarnas utdelning. Samhällets "kamerala" förlust av bolagsskatt kompenseras med högre skattebetalningar från utdelningarna. Det är precis bolagsskattens effekt - det är en förtida skatt på utdelning.

Och, som ekonomichefen säger i artikeln, "genom att kunna erbjuda arbetstillfällen till 19 000 anställda och göra mycket stora investeringar i olika verksamheter, tycker vi att vi bidrar till att skapa stor nytta för väldigt många".

Helt visst. Stena borde hyllas för sin prestation och inte misstänkliggöras för att betala för lite skatt.

lördag 22 maj 2010

STATSMAKTENS FÖRTROENDE FÖR FÖRETAGEN

Göran Ennerfelt är ordförande i Näringslivets Skattedelegation, ett organ som jag var ledamot av mellan 1985 och 2001. Han skriver på DN debatt den 22 maj att ett antal regler och förslag från statsförvaltningen inte kan tolkas på annat sätt än att dess attityd mot företagen har försämrats.

Han exemplifierar med nya regler om omfattande dokumentationskrav av internprissättning, nya regler om begränsningar av underskottsavdrag och avdrag för skuldräntor samt försämringar för handelsbolag som träffar en rad andra situationer än de missbruksfall som reglerna egentligen tar sikte på. Han kunde också ha nämnt nya regler om avdrag för underskott i utländska företag. Reglerna upplevs av statsmakten som nödvändiga för att förhindra skatteundandragande. Det kan nog vara sant, men vad är det för skattebortfall det gäller. Kameralt sett drygt 5 procent av samtliga skatter och avgifter. I det längre perspektivet kanske ingenting, utan bara ett hinder och störande moment för företagens välståndsskapande verksamhet.

Andra saker som Ennerfeldt tar upp är nya regler om löpande bokföringskontroll av alla företag utan misstanke om oegentligheter, underkännande av f-skattebevis, skattehöjningar med anledning av ett påstått skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt för vissa företag.

Utan bolagsskatt och i ett system utan moms mellan momspliktiga företag, skulle kontrollbehovet kunna reduceras dramatiskt. Att finansiera befarat skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt med höjd stämpelskatt på näringslivets fastighetsöverlåtelser är närmast befängt. Dels skapar det den typ av reaktioner som Ennerfeldt ger uttryck för, dels finns det inget som helst samband mellan företeelserna. Fastighetsägande företag (och bland dem de som råkar vara i situationen att överlåta fastigheter) drabbas av en extra skatt därför att helt andra företag på synnerligen godtyckliga grunder antas fuska därför att revisionen avskaffats för dem.

Nog är det egendomligt att näringslivets företrädare ändå tycker att bolagsskatten är en icke-fråga.

REGLERINGAR AV ALTERNATIVA INVESTERINGSFONDER

Marie Reinius, vd för Svenska Riskkapitalföreningen, är rädd för nya EU-direktiv för alternativa investeringsfonder. Det får stora konsekvenser för riskkapitalförsörjningen, säger hon i Dagens Industri den 22 maj. Säkert.

Men om avkastningen av företagsinvesteringar generellt ökas med 35 procent, kanske riskkapitalet strömmar till utan Riskkapitalföreningens medverkan.

Utan bolagsskatt på 26,3 procent blir företagstillväxten 135 procent av dagens tillväxt.

fredag 21 maj 2010

URBAN BÄCKSTRÖM OCH FÖRETAGSPOLITIKEN

I Dagens Industri den 21 maj bedömer UB regeringens företagspolitik. På tal om skatterna säger han att många företagsledare säger att bolagsskatten är en icke-fråga.



Jag har också mött den reaktionen - eller ännu mer uttalat än så. När jag presenterade mina tankar för en vd i ett stort börsnoterat företag en gång, frågade han mig direkt: "Vill du att jag ska göra mig löjlig?"



Egendomligt. Vilka om inte företagsledarna borde kämpa för att reducera de kostnader som läggs på deras företag?



I stället är det kapitalbeskattningen, 3:12-beskattningen mm som engagerar. Tänker företagsledarna mer på sin egen ekonomi än på företagets? Skulle inte denna inställning ändras om bolagets vinst inte beskattades? Ingen beskattning skulle då påverka företagets agerande, ingen beskattning skulle hindra företagets tillväxt och konsolidering.



Företagsledarna förefaller att tro - som de flesta - att bolagsbeskattningen är oundgängligt av några juridiska eller tekniska skäl som ligger under deras värdighet att befatta sig med. Det är något som deras ekonomichefer tar hand om. Bolagsskatten gäller lika för alla. Kan ekonomicheferna med hjälp av konsulter få ner skatten under den nominella är det väl bra - i vart fall så länge konsultarvodet är lägre än 135 procent av den reducerade skatten.



Det är möjligt att kapitalbeskattningen och företagarbeskattningen ändå borde ta hänsyn till det risktagande som företagaren utsatt sig för för att åstadkomma det företag ur vilket han sedermera kan ta ut lön och utdelning för sin försörjning - för att inte tala om att han skapat försörjning för företagets anställda.



Men det verkar som företagarna inte vill dra fokus från frågan om sin privata beskattning genom att klaga över bolagsskatten.



Men nya tankar kanske håller på att ta över.

onsdag 19 maj 2010

TYSKLAND FÖRBJUDER NAKEN BLANKNING

Hur ska ett sådant förbud kunna ha någon effekt i en värld med utvecklad derivathandel, dvs vadslagning om utveckling av börskurser, vare sig dessa antas gå upp eller ned?

tisdag 18 maj 2010

SLÄPP GRÄNSER FÖR RISKKAPITAL

Björn Savén, ordförande i IK Investment Partner och välkänd riskkapitalist, argumenterar i Dagens Industri den 19 maj för att villkoren för företagande och investeringar måste lyftas högre upp på dagordningen. Sverige behöver fler företag och människor i arbete.

Visst, helt rätt.

För att det ska ske krävs ägare och entreprenörer som kan få sina företag att växa och är villiga att investera i dem, säger han.

Så självklart att man undrar varför det behöver sägas.

Sen kommer en lång rad goda förslag. Bland dessa märks:

- Rune Anderssons förslag om så kallade vinstandelslån med ränteavdrag för företag (DI Debatt 13 april) - en bra generell åtgärd, som dessutom borde vara skatteneutral eftersom ränteintäkten skulle vara skattepliktig hos mottagaren.

- Förbättringar av regelverket för att förse tillväxtföretag med kapital. Det måste bli lättare för företag att få in pengar i olika faser av sin utveckling.

- Med friare placeringsregler kan investeringarna hjälpa goda ideér till en fas där de är mogna att börsintroduceras. Ett regelverk som tillåter större frihet givet en acceptabel total risk ger mer effekt än ett riskkapitalavdrag för privatpersoner i den form som har diskuterats.

Reglerna om avdrag för ränta på vinstandelslån är redan nu rejält komplicerade. (I denna kommentar till ett rättsfall där Regeringsrätten hamnat fullständigt vilse, finns reglerna översiktligt beskrivna.) Det Rune Andersson föreslår påverkar de ytterst känsliga sk. 3:12-reglerna, som nog dessvärre inte är förenliga med friare avdragsrätt för rörliga räntor (som är resultatberoende och därmed ett alternativ till utdelning).

Varför komplicera ett redan alltför komplicerat skattesystem med ännu en komplikation för att få bort vissa negativa effekter av den onödiga, skadliga och tillväxtfientliga bolagsbeskattningen? Ta bort bolagsskatten i stället. Då uppfylls också Savéns andra önskemål; företagens tillväxt blir 135 procent av dagens tillväxt. Det är också säkert mer effektivt än ett riskkapitalavdrag.

Då kanske det rent av inte behövs några riskkapitalister!

fredag 14 maj 2010

TILLVÄXTHÄMMANDE SKATTER

Niclas Berggren (nonicoclolasos) har uppmärksammat OECD-rapporten Tax and Economic Growth. Han gör den i och för sig helt riktiga reflektionen att den som följer den politiska debatten får intryck av att vissa inte ser något samband mellan skatter och tillväxt. För läsaren av denna blogg torde dock rapportens slutsats inte komma som någon överraskning. Corporate taxes are found to be most harmful for growth.

Tror sjutton det, den riktar sig ju just mot ekonomisk tillväxt. Med kirurgisk precision.

Här passar det utmärkt att länka till PJ Anders Linders fråga i SvDs ledare den 16 maj
"Vilka är det som ska anställa?" och hit.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

söndag 9 maj 2010

KRITIK MOT ATTUNDA TINGSRÄTTS DOM I STYCKMORDSFALLET

Mårten Schultz, docent vid Uppsala universitet, har i ett utlåtande till Hovrätten kritiserat Attunda Tingsrätts dom i styckmordsfallet.

fredag 7 maj 2010

TIME TO JUNK THE CORPORATE TAX - NOBEL LAUREATE ROBERT LUCAS

With reference to Robert Lucas, Nobel Laureate in Economics, Michael J. Boskin, professor of economics at Stanford University, has published an article in The Wall Street Journal, May 6 2010 headed Time to Junk the Corporate Tax. According to Lucas that would deliver great benefits at little cost, making it "the largest genuinely true free lunch I have seen".

Could not have expressed it better, myself. Or, rather, that is exactly what I have preached for at least fifteen years now. Let me also refer to my blog post Aug 31 2009.

Now at least two Nobel Laureats has lined up behind me.

Här följer en översättning av artikeln till svenska.

President Obama har satt upp reformering av skattesystemet på sin agenda, men egendomligt liten uppmärksamhet har ägnats åt att justera den mest tillväxthämmande, konkurrenssnedvridande skatten av alla - bolagsskatten. En reduktion eller ett avskaffande av bolagsskatten skulle göra slut på åtskilliga skadliga snedvridningar, stimulera tillväxt på både kort och lång sikt, öka USAs globala konkurrensförmåga och öka framtida löneinkomster.

USA har den näst högsta bolagsskattesatsen av alla avancerade ekonomier (39 % inklusive delstatsskatter; 50 % högre än OECD-genomsnittet). Många av de viktigaste konkurrentländerna (bl.a. Tyskland och Canada) har reducerat sina bolagsskattesatser, och därmed gjort amerikanska företag mindre konkurrenskraftiga globalt.

Givetvis minskar olika avdrag och skattereduktioner - för t.ex. avskrivningar och räntor - den effektiva skattesatsen. Men sammantaget medför vår bolagsskatt allvarliga fördröjningar och snedvridningar av investeringarna, problem som bara blir värre när mer och mer kapital blir internationellt rörligt. Bolagsinkomster beskattas ytterligare en gång på individnivå, när utdelningar eller kapitalvinster hänförliga till återinvesteringar av bolagets innehållna vinster.
Mellan de nya skatterna i sjukvårdsreformlagstiftningen och upphävandet av Bushregimens skattereduktioner, kommer dessa skattesatser att snart explodera.

Det komplicerade mönstret för skatter på bolagsinkomster skapar en rad snedvridningar. Den viktigaste är snedvridningen av kapitalbildningen, vilket reducerar den totala investeringsnivån och därigenom också den framtida arbetsproduktiviteten och lönerna. Vidare uppstår det snedvridningar mellan olika slags investeringar beroende på skillnaden mellan skattemässiga och verkliga avskrivningar liksom mellan investeringar i bolag och i företag utanför skattesystemet. Högbelånade investeringar favoriseras. Dessa snedvridningar innebär brant uppförsbacke för den totala kapitalbildningen, där vissa investeringar har brantare uppförsbacke än andra. Det skulle vara komiskt om inte de skadliga konsekvenserna vore så allvarliga.

Det är en självklarhet att bolag är legala enheter (juridisk person), men att bara människor (fysiska personer) betalar skatt. I en statisk ekonomi utan utrikeshandel, bärs skatten troligen av aktieägarna. USAs ekonomi är varken statisk eller stängd mot omvärden, varför skatterna tenderar att bäras av den minst rörliga produktionsfaktorn. Kapital är mycket rörligare globalt än arbetskraft, och den del av bolagsskatten som är högre än skatten i våra konkurrensländer, kommer ytterst att bäras av våra arbetare. I en växande ekonomi kommer den lägre investeringstakten att dämpa produktivitetstillväxten och framtida löneökningar.

Det finns åtskilliga belägg för att höga bolagsskatter är ekonomiskt farliga. I en artikel från 2008 kallad Skatt och ekonomisk tillväxt drog OECD slutsatsen att "bolagsskatt befanns vara mest skadlig för tillväxten, följt av personliga inkomstskatter och därefter konsumtionsskatter". Så gott som alla större skattereformsförslagen under de senaste decennierna har kretsat kring sänkta skatter på kapitalinkomster och rört sig mot bredbasiga skatter med låga skattesatser på konsumtion. Detta skulle kunna uppnås genom att avskaffa den särskilda bolagsskatten och integrera den med den personliga inkomsskatten (t.ex. genom att hänföra bolagens inkomster och skatter till aktieägarna eller eliminera individbeskattningen av aktieutdelningar), och/eller ge omedelbart avdrag för investeringar (vilket upphäver marginalskatten på nyinvesteringar och därför föredras av de flesta ekonomer), Hall-Rabushka Flat Tax, Bradford Progressive Consumption Tax, en Moms eller en Fair Trade Retail Sales Tax - fyra årtiondens skatteförslag och förslaget från 2005 års President's Tax Commission har alla gått i den riktningen.

Genom att reducera eller eliminera de negativa effekterna av bolagsskatten på investeringar, skulle den reala bruttonationalprodukten och framtida löner öka avsevärt. Att avskaffa bolagsskatten och den personliga inkomstskatten och ersätta dem med en bred neutral konsumtionsskatt skulle skapa ännu större vinster. Nobelpristagaren Robert Lucas drog slutsatsen att genomförandet av en sådan reform skulle medföra stora fördelar till låg kostnad och göra reformen till "den största verkliga gratislunchen som någonsin skådats".

Att reducera skatterna på nyinvesteringar skulle kunna hjälpa till att stärka det som är en historiskt långsam återhämtning från en mycket djup recession. Det skulle också stärka ekonomin på lång sikt. Amerikanska arbetare skulle få fördelen av flera arbetstillfällden på kort sikt och högre löner på lång sikt.

Om emellertid en ny skattekonstruktion skulle användas för att öka den offentliga sektorn avsevärt, skulle den på ett allvarligt sätt undergräva vår levnadsstandard på lång sikt. Momsen har tjänat det ändamålet i Europa och - även om det är bättre än ännu högre skatter på inkomster - den större offentliga sektor den har möjliggjort är det huvudsakliga skälet till att den europeiska levnadsstandarden är 30 procent längre än den amerikanska. Att byta en bra skattereform mot en mycket större offentlig sektor är mer än dumt. Ingen skattereform kan väga upp så stora nackdelar. Därför bör en Moms bara komma i fråga om den inte bara är skatteneutral utan även följs upp av en noggrann utgiftsbevakning.

Nu är det så att andelen amerikaner som inte betala inkomstskatter närmar sig 50 procent. Det skapar farlig politisk dynamit i att kräva ständigt höjda skatter för ständigt ökande offentlig konsumtion. Vi behöver fler människor som kan tjäna på kontrollen av utgifterna. Att ersätta bolagsskatt och personlig inkomstskatt med en bredbasig konsumtionsskatt skulle kunna öka antalet personer med "skin in the game". Men vissa reformer, t.ex. en Moms skulle nog inte bli tillräckligt genomskinlig och skulle kanske inte främja det ändamålet.

Kongessen (och presidenter) verkar oförmögna att låta bli att hela tiden ändra i skattelagstiftningen. En skattereform som genast förses med specialregler skulle förlora mycket av sin ekonomiska effekt. Vi behöver ett stabilt skattesystem som inte ändras så ofta, så att familjer och företag på ett tillförlitligt sätt kan planera för sin framtid. Den nuvarande skattepolitiken, som besväras av enorma underskott, ständigt ökande skuld och förväntningar om framtida ,är det främsta hotet för en sådan stabilitet. För att väga upp de föreslagna utgifterna i president Obamas budget för 2015 krävs åtminstone en 43-procentig ökning av inkomstskatten för alla. Därför är en utgiftskontroll nödvändig för stabilitet på skatteområdet.

Amerikanska företag och deras anställda konkurrerar på en global marknad utrustade med ett kostsamt och otidsenligt bolagsskattesystem. För att konkurrera framgångsrikt på 2000-talet behöver vi reformera bolagsskattesystemet. Det finns flera sätt att göra det på, vart och ett med sina fördelar. Tyvärr är skattepolitiken vänd i precis felaktig riktning genom att skatterna höjs på företagsinkomster. Företagsinvesteringar ökar visserligen igen efter kollapsen under recessionen, så som det brukar vara under en cyklisk återhämtning med mycket låga räntor. Men strukturella brister - från vår föråldrade skattelagstiftning till massiv offentlig skuldsättning - kommer att försvåra investeringar och ekonomisk tillväxt.

---------------------------------------------------------------------------
Jag kan instämma i allt, men ifrågasätter metoden att integrera bolagsbeskattningen med aktieägarbeskattningen genom att beskatta löpande bolagsvinster hos aktieägarna. Det är bättre att helt avskaffa bolagsbeskattningen och ta beskattningen av bolagsvinster hos aktieägarna när vinsten delats ut. Ett praktiskt alternativ är den estniska modellen, där bolagen beskattas för lämnad utdelning och mottagen utdelning är skattefri.

måndag 3 maj 2010

TOMAS TOBÉ OCH BOLAGSSKATT - IGEN

Tomas Tobé, moderaternas näringspolitiske talesman, talar på nytt om att sänka bolagsskatten. Bravo!

I en intervju i Dagens Industri den 3 maj svarar han på frågan vad han skulle göra om han hade 5 miljarder extra att lägga på storbolagen: JAG SKULLE SÄNKA BOLAGSSKATTEN. Egendomligt nog har han inte samma goda recept för småföretagen. Den hindrar ju direkt småbolagens tillväxt!! Vinsten ÄR tillväxten.

Nå, det är vackert så att han vågar föreslå något så inopportunt som att sänka bolagsskatten. Trots att åtgärden är så självklar, är det knappast någon som argumenterar för den. Företagen har ju ingen rösträtt. Ingen privatperson tror sig betala den. Tvärtom finns det nog en vanföreställning om att den personliga skatten skulle kunna sänkas om bolagen betalade mer. Ändå är det så att bolagsskattens avskaffande troligen inte kostar någonting.

Bolagsskatten har den en aura av märkvärdighet; den är föremål för en mycket sofistikerad uppmärksamhet i akademiska kretsar och i konsultvärden. Ett intressant, komplicerat och därför och mycket lukrativt - men fullständigt sterilt - kunskapsområde skulle försvinna om bolagsskatten avskaffades. Vilka starka krafter vill då argumentera för dess avskaffande?